"Välkommen till ett trevligt premiärfiske 2012!"

Traditionens makt är stor.
Givetvis fiskar Ulken Mörrumspremiären 2012. Också.
Inget konstigt med det.

Boobyfiske utan korv

Mest för att det är så underbart att kunna fiska på fjärde advent stack vi ut på en repa i en fin skogsjö i bergen för lite boobyfiske.

Två fadäser påverkade dagen lite:

- Robert glömde sin skaljacka hemma.
- Vi lyckades inte få till en eld för att kunna grilla korven vi hade med.

Den sista anledningen gjorde att vi wrappade upp när blodsockret inte tillät mer fiske. Då hade en fisk klivit av. Samma fisk var uppe i luften och vände fyra gånger under fajten.

På stora hela är det ändå underbart att kunna fiska, och se vakande fisk, så här års!
ULK LIFE!

Med Mats i Jonsered

Säveån har fiskat långt under förväntningarna den sista tiden. Förståsigpåarna anser att det beror på att Vattenfall kör fullt blås i tapprännan för att få ut vatten från sjön Aspen. Och att fisken då skulle sticka förbi Jonsereds strömmar på momangen. Om det stämmer är det ju bra eftersom det borgar för bra fiske kommande år.

En rimligare teori är att den extremt höga vattenföringen bara gör det svårt för folk att fiska vettigt. Och såklart även den nya regeln om att bara enkelkrok får användas.

Med tre dagar kvar av årets säsong begav sig Robert till ån, denna gång i sällskap med Mats som körde spinn.

Vi hade egentligen tänkt fiska Lorthölj och Britta-Majas hela dagen men eftersom det var folk där körde vi först på Manered och sen i Edsberg. Robert hade kontakt med en fisk på Edsberg. Två ryck i linan och sen inget mer. Och det var typ det som hände under hela passet. Som ändå var jävligt trevligt. Grymt väder, som vanligt fina omgivningar och bra käk.

Efter ett kort intro från Robert nötte Mats på i ensamhet. Han sportade för dagen en smårutig skjorta från Ralph Lauren. Föredömligt och korrekt på samma gång.

Nedan ses Robert dumkasta alldeles för länge på fisken som var framme och nöp hans fluga tidigare.

Mats jobbar Edsberg.

Säveån 40 kubik

Robert får jobba hårt idag, sjukt mycket vatten.

Augustilax i Mörrum

Redan i mars beslutade vi oss för att köra en repa till Mörrum för sensommarfiske.

Initialt hade vi tänkt stänga ån i slutet av september men eftersom skymningsperioden är så kort då jämfört med i augusti körde vi en månad tidigare än bestämt.

Förutsättningarna var rätt grymma, en period av trögt fiske, men framförallt häftiga regn och sydliga vindar föregick vår ankomst. Vi hyrde hela Valhallasträckan och hus av Dahlboms Gård från tisdag till fredag och setupen de har är grym. Man bor i en hyfsat modern villa, typ 7 meter från ån.

Sträckan i sig lämpar sig helt klart bättre för spinnfiske än flugfiske, det är rätt djupt, långsamt flytande och djupa stränder men i början och slutet av de 1.1 kilometer man förfogar över finns bra flugsträckor. Troligtvis är det en spektakulär sträcka i mars och april.

Hursomhelst. Spinnfiskarna Adam, Johan och Simon kom ner från Stockholm på tisdagen, Robert var redan i Blekinge då där han idogt övat tvåhandskast under ett par veckor.

Första kvällen hade vi Normann K från All Fly som guide och han är alltid svinbra att ha att göra med. En fin grej med att fiska med honom är att han innan fisket får bestämma vad man ska köpa i hans butik, vilket på något sätt tar köpansvaret ifrån en.

Som vanligt i Mörrum ser man monsterfiskar stiga typ hela tiden vilket konstant håller en på spänn. En av dessa fiskar fångade Johans intresse första kvällen och redan inom en timme landade han fisken. Där någonstans trodde vi att vi hade tre skrattdagar att se fram emot. Tyvärr blev det inte så.

Adam fajtade och tappade en fisk på södra delen av sträckan på onsdagen och Robert var inne i en fisk på torsdagen som klev av men det var typ allt som hände. Utöver lite gäddor och abborrar som kom upp då och då. Men gud ska veta att vi nötte. Ensamt utplacerade från tidig morgon till beckmörkret vid ån.

På stora hela en trevlig resa. Mer på grund av sällskap och faciliteter än bra fiske såklart men ändå. Mörrum är Mörrum och Mörrum är ju snyggt.

Johans drömfisk. Hona på 98 centimeter. Uppskattad till kring 10 pannor av guiden. Fisken tog på en liten svart spinnare av något obskyrt franskt fabrikat.

Johan anlägger kaxig min i tron om att detta är början på något spektakulärt.

Tyvärr hade Robert mest övat med intermediate- och flytspets, med nylontafs. När guiden sen anbeföll sjunkspets med extra fast sink-tafs satt inte kasten där de skulle på ett tag.

Adam njuter av ett av få tillfällen det inte regnade.

Robert körde slips varje dag. Det hjälpte föga.

Kvällen som SMHI förstörde

Robert på visit på sydkusten. Ett fiske med Lars planerades såklart in. Då möjligheterna till fiske är färre numera så valdes en dag med ypperlig prognos. SMHI lovade totalt genommulet, duggregn och upp till kuling i byarna. Vi valde en klassisk öringsposition i frånlandsläge, på ostkusten, och begav oss ivrigt dit.

Omgående kliver vi ut i Östersjön och känslan är att det kan bli en bra kväll. Nedan ses Lars löda på för kung och fosterland.

Platsen visar sig krylla av tobis och när öringen väl börjar jaga kommer våra tobisimitationer vara det enda som inte dyker ner och gömmer sig i sanden, och därmed förhoppningsvis lura en och annan blanking.

Efter att ha krokat tobis i typ varje kast känner vi att det är läge att käka middag lite snabbt, och vänta på mörkret.

Tyvärr bjuder middagen även på en helt värdelös väderomställning som SMHI missat helt i sin minut-för-minut-prognos. Det mojnar. Det blir bleke. Solen tittar fram.

Barnfamiljer och hundar dyker upp på stranden för en fin sommarkväll. En sån man absolut inte fångar många öringar på. I takt med att vädret blir finare och finare känns det hela mer och mer hopplöst och till slut erkänner vi att det inte är någon större idé att nöta på. Bortsett från väderfadäsen är det en sjukt trevlig tur till en plats som regelbundet levererar stor fisk.

Trollingpass i Blekinge

Robert, som ju är på långvisit i Blekinge, stack igår ut på ett trollingpass med fiskeguide Björn Sperling, som syns mellan spöna här nedan.

Eftersom zon C utanför Mörrumsån stänger för trolling den första augusti kändes ett pass där på havsöring, just innan stängning rätt relevant.

Väderförutsättningarna var fantastiska ovan ytan. Där nere var det kanske en smula för varmt och en del tång/sjögräs som gärna lät sig krokas av vårt ekipage.

En kool grej var att Björn hade en trådlös transponder som talade om temperatur på det aktuella fiskedjupet. Tyvärr skiljde sig den inte så mycket från yt-tempen.

Utanför Karlshamn såg vi stora stim bytesfisk på lodet och satte sex spön. Här landade vi två torskar. En i helt okej storlek, men ändå inte vad vi kommit för. I bakgrunden skymtar Karlshamns episkt fula silhuett.

Efter detta körde vi mot zongränsen vid Sternö huvud och sen rakt neråt, mot Hanö. Ett knippe torskar och näbbgäddor underhöll oss i väntan på öringen.

Framåt kvällen, utanför Tärnö, såg vi lite aktivitet i ytan och fiskade då lite ytligare, utan resultat, trots att vi körde en bra bit in i mörkret.

Trots att vi bommade på öringen var det en grymt trevlig dag till sjöss! Trolling visade sig vara sjukt kul. Och vilken materialsport sen..!

Johan prövar lyckan i Säveån

Efter ett par dagars regn är vattenflödet stort, de lokala förmågorna anser att chanserna är stora för lax.

Bräkneån, rapport

Bräkneån är ju ett rätt oansenligt litet vattendrag men här fångas under vårfisket varje år havsöringar som utlekta väger upp till sex kilo, det har tagits en över nio också tydligen. Den fisken väger ju såklart mycket mer nu på sensommaren när den stiger så det finns chans på stor fisk här. Utöver det finns ett bestånd av stationär öring att fiska på.

Efter att ha köpt säsongskort i ån körde Robert en repa för att lufta det lätta flugspöt. Ån är klichéartat vacker men tyvärr innebär det låga vattenståndet att öringsstigningen inte på långa vägar startat. De övriga arterna var dock på hugget och Robert landade en minigädda, två abborrar och två mörtar. Det här med flugfångad mört börjar bli en hemsk ovana.

Fler besök är att vänta, så klart.

Zon D i Bräkneån just nu

Robert på nytt vadningsuppdrag. Sjukt vackert ställe.

Mörrum, tvåhandsinstruktioner och fiskspaning

Ikväll köpte Robert ett par timmar med Normann från All Fly för att lära sig göra vettiga underhandskast med tvåhandsspöt. Efter lektionerna finns det någon form av grund där men mycket mer träning återstår.

Hursomhelst. Mörrum under denna tid är ju så sjukt vackert att man blir galen. Det är nästan provocerande att ett så snyggt ställe även kan erbjuda bra fiske.

Lektionerna var förlagda till klassiska Pool 32 och det var häpnadsväckande mycket fisk som rörde sig i vattnet. Hemskt breda ryggar distraherade kastandet oerhört, typ hela tiden.

I slutet av passet var det en fisk som var framme och ryckte i Roberts fluga och någonstans var det tur att det bara var ett ryck. En landad fisk på första tvåhandspasset hade varit ovärdigt för alla inblandade.

Pool 32, just uppströms Rosendalastenen. Där det både är Vittskövle- och Pool 1 till 32-sträcka, konstigt nog:

Vy upp mot 32:an:

Sommarkväll i Mörrum

Robert på plats med guide ikväll. Tanken är att lära sig fiska tvåhands.

Robert tar det ett steg längre

Eftersom en stor del av Roberts fiske sker i Säveån och Mörrum kändes ett tvåhandsspö som en bra grej att kika på. Eller köpa snarare.

Det blev en 8/9:a Guideline LPXe men det mest raffinerade med det hela är att rullen som ska användas är en 4/7:a.

Biffen löstes genom att slänga in en 6/9-spole, sjukt tunn backing och en tunn skjutlina.

Där någonstans började rullen bli full, så för att vinna plats kördes det på en #10-skjutklump som kapades till rätt vikt. Efter det fick faktiskt både spets och tafs (nåja) plats!

Första flugspöfångsten för Robert!

Som ni vet har Robert investerat en del tid och pengar i det här med flugfiske utan större resultat, förutom att kasttekniken blivit klart bättre, då.

Under en barnvagnspromenad idag noterade han ett fint stim hyfsade abborrar som stod i en grund lagun och hängde. Ganska perfekt läge att pipa hem efter klass 5-spöt. Efter att ha fiskat en myriad av streamers och räkor föll valet på en liten märla och den kunde inte en av fiskarna motstå.

En abborre fick äran att bli Roberts första flugfiskefångst. Ingen storlek att skriva hem om, tyvärr fanns klart större individer i stimmet men de kanske blivit stora just för att de inte är dumma nog att falla för en värdelös märla.

Tyvärr skrämde den krokade fisken bort sina kompisar och det som återstod att fiska på var ett stim mört. Helt vidrig grej att göra, men vem hade inte velat fortsätta nu liksom? Ett koppel mörtar landades raskt utan minsta tillstymmelse till fajt.

Kul lättfiske från land!

Robert hängde närmare två veckor i slutet av juni/början av juli på Tjörn och lite fiskades det varje dag.

Det brukar vara kul fiske från land vid denna tid på året, makrill och näbbgädda kommer nära land och öringen är hyfsat aktiv dygnet runt. I år var det dock bättre än någonsin, garanterat på grund av den osannolika mängden småsill som parkerat kring ön.

Flugspöt fick följa med men i ivern att uppnå resultat blev det inte alltför många kast tyvärr.

Var man än kastade fanns det makrill, i princip när som helst på dynget. Och eftersom även öringar och näbbgäddor gärna klev på samma bete som makrillen visste man inte riktigt vad som skulle landas. Den bästa kvällen kom 6 öringar och över 30 makrillar/näbbgäddor upp under bara någon timme.

GAH! GAH! GAH!

Roberts nya vadarkängor:

Robert: nytt PB på lax i hemmavattnet

Robert har ju de senaste åren bott ett surfcast-kast från Säveån. Och i vanlig ordning har hemmaplan varit rätt ointressant. Efter en rek-promenad vid helt orimligt vackra Jonsereds Strömmar som gav mersmak köptes iallafall ett dagskort in.

Tanken var mest att öva lite med flugspöt i strömmande vatten och efter ett par timmars otröstligt klant-nötande och taktiksnack med fisketillsynsmannen kändes det som det fick vara nog.

Den vänliga tillsynsmannen såg sannolikt på Roberts uppsyn att dagen lämnade mer att önska och frågade om Robert hade spinnprylar med sig och om han isåfall "Ville ha en lax?".

Hastigt riggade Robert upp Mörrumsprylarna och efter snabb guidning satt drömfisken på fjärde kastet. Skillnaden mellan färgad fisk i Mörrum och nystigen atlantfisk är enorm, fajten tog bortåt 15 minuter på stenhård broms i det grunda vattnet. Väl uppe mättes fisken till 94 cm och 8.68 kilo. Nytt PB för Robert, på första besöket i ån.

Givetvis är Robert i livslång tacksamhetsskuld till tillsynsmannen. Detta var den åttonde fisken som kom upp för säsongen och det sägs att det krävs ungefär 160 timmars jobb för varje fisk i ån. På ren svenska en rätt orättvis fisk.

Reklam-Ulken

Ooopa!

Helsida på insida av pärm i senaste Flugfiskefeber. Utöver att Robert figurerar i bild har "Ulken" så klart smugit sig in någonstans. Håll ögonen öppna för fler införanden inom kort.

Kvällsfiske

Robert vadar runt söder om Varberg.

Flytring

För att kompensera den lite kortare räckvidden med flugspöt har Robert inför säsongen blivit med flytring. Ett sjukt trevligt sätt att komma åt fiskeplatser man ofta står och sur-suktar efter i vanliga fall.