Galet lockande höstmiljö för gädda. Efter en hel drös med mindre gäddor kom det upp en större precis när mörkret lagt sig.
Fisken mättes till 112 cm och 11.7 kilo innan den återutsattes.
I det kalla vattnet återhämtade sig fisken snabbt och simmade iväg.
Och sedan dess har vi aldrig mer sett henne.
Tillbaka i sjön. Adams vapen för dagen.
Robert fick första kastet på den plats där vi många gånger sett en ruggigt stor gädda, utan resultat dock.
Lite längre bort i sjön landade sen Robert en fisk på 4.8, innan dess blev Adams popper förföljd av den sjukaste svallvågen vi någonsin sett.
Vi lyckades, efter oväntade bekymmer att hitta, ta oss till den hemliga lagunen. Därinne var det faktiskt nästan så bra som vi trott. Konstigt nog slutade vi fiska rätt fort för att dricka öl och käka.
I den vanliga lagunen stod våra vänner och väntade på oss.
Dubbelhugg för Robert och Lars.
Dagens sista fisk. Alla gånger.
Så händer det plötsligt. Lite för tidigt nästan. Ulkens andra flunda. Ett yngel, men ändå.
Adam inspireras av fångsten och "löder på med allt han har".
Orättvist nog var det dock Robert som fick den andra, och sista flundran på denna resa.
På denna resa gavs oanade möjligheter till båtrengöring. Faktum var att det var vår huvudsysselsättning.
En kväll kom vi in i ett stim ytjagande bleka i helt ok storlek för ultralätt utrustning. Som tur var hade den utrustningen i båten och detta blev kvällens största fisk.
Inspirerade av förra årets hälleflundra gör vi om det. Sjukt mycket mer välplanerat.
I norge är maten på bilden värd minst två månadslöner.
Väl framme på campen hade vi glömt hur vackert det var där.
Redan på första passet dyker de kommande dagarnas pålägg upp.
Simons stöddiga vitling på 1.7.
