Det har gått två år sedan vi senast besökte Hornborgasjön och med tanke på förra resans resultat var revanschlustan på topp. Tyvärr fick vi exakt samma sommarväder som förra gången med gassande sol och vindstilla. Tydligen har Adam och Simon dock haft vinter i Stockholm de senaste månaderna så de tyckte ändå att vädret var okej. Som vanligt bodde vi på Hornborgasjöns Fiskecamp och som vanligt var båten vi fick både svårrodd och högst knarrig. Vi fiskade i princip uteslutande med Toppies i grälla färger och resultatet blev faktiskt bättre än förra resan. All fisk återutsattes givetvis.
Simon med resans första. En livlig gynnare som togs vid ett av "grunden" i den norra delen av sjön.
Adam svarade snabbt med en lite större fisk. En kul grej med fiskarna i Hornborga är att de är bra mycket mer livliga än de flesta andra gäddor vi kommit i kontakt med. Storleksmässigt får man nog säga att en 4-kilos är en troféfisk, dock är det så att de oftast rätt vanliga kilos-sniporna faktiskt helt lyser med sin frånvaro.
Efter en tids bleke fick vi återigen krusning på ytan och ett koppel fiskar kom upp och vände i båten.
Roberts stress lade sig och stämningen i båten blev nu bra...
...för att snart bli något sämre då Adam fortsatte med sitt Ninjafiske i fören.
I lagunen där vi fiskade hade ett större mörtstim stängts in och våra beten följde dem runt runt.
Ibland såg vi hur större rovfisk gick in i stimmet och tog för sig. Vi misstänker att rovfiskarna har så väl förspänt här att man ska ha bra tur för att få dem att ta på konstbete.
Här huserar kopiösa mängder grov mört, brax och id och det brukar ju innebära att även gäddorna gillar läget.
Robert och Adam med två fiskar som tog i exakt samma sekund. Roberts största för resan. Bild förhoppningsvis i fisketidning inom kort..!
Adam med sin största. Viss oskärpa pga fuktig lins. Ledsen för detta.
Simon med resans första. En livlig gynnare som togs vid ett av "grunden" i den norra delen av sjön.
Adam svarade snabbt med en lite större fisk. En kul grej med fiskarna i Hornborga är att de är bra mycket mer livliga än de flesta andra gäddor vi kommit i kontakt med. Storleksmässigt får man nog säga att en 4-kilos är en troféfisk, dock är det så att de oftast rätt vanliga kilos-sniporna faktiskt helt lyser med sin frånvaro.
Efter en tids bleke fick vi återigen krusning på ytan och ett koppel fiskar kom upp och vände i båten.
Roberts stress lade sig och stämningen i båten blev nu bra...
...för att snart bli något sämre då Adam fortsatte med sitt Ninjafiske i fören.
