På en dagsutfärd i Andamanska sjön hade Martin den osmakliga turen att landa resans enda GT.
Som om inte GT:n var förnedring nog fick Adam nöja sig med småtuna på häckla.
Innan ovädret kom in hann Adam uppleva två rusningar från sailfish, utan lyckat resultat.
Adam på väg in i träsket.
Sjön är ett popperparadis men storleken på gäddorna som kom upp imponerade inte.
Polar och Gustav höll sig på behörigt avstånd.
När skymningen föll började en vild abborrjakt i sjön. Med resta ryggfenor attackerades våra poppers av flockar med kaxiga borrar. Helgens höjdpunkt, helt klart.
En bild på en fullkomligt monstruös sjötunga i en badvik utanför Tjörn. Notera storleken på musselskalen för referens.
Vi var i kontakt med ett helt gäng flundror på haspelgrejer men hade fram till sista dagen svårt att landa någon. Denna fajt slutade dock lyckligt.
Liten men sjukt kul på lätta grejer!
Nästa år kommer farbror Simon och fångar dig. Då blir du kveiteburgare!
Adam nötte på för att leverera sin kveite. Dessvärre gick det åt skogen. (Simon varken fick eller ville följa med på detta fiske efter sina turfiskar tidigare under resan.)
Adam med havskatt på 7.6 från Kveitgrunn.
Simon med okej torsk på 18.5 från samma grund.
Robert med torsk på 25.6 från Storskaltaren.
Simon med sin matiga flundra på 78.8, fångad en natt på Storskaltaren.
Tämligen omgående visade de norska vädergudarna sitt rätta ansikte och vi förvisades till att försöka fiska från land.
Då detta var strängt taget omöjligt besteg vi ett berg istället.
Vi gjorde sen ett naivt försök till inomskärstrolling, vi fick en stackars sej som råkade simma in i wobblern.
Efter ett par dagar fick vi nog av tristessen och dopade oss duktigt på sjösjukemedicin innan vi kastade loss för lite äventyr på ett kallt och stormigt Ishav.
Ungefär samtidigt som stormen lade sig lyckades Adam landa denna rätt sportiga torsk.
Glada miner på Arlanda trots flygrädsla hos vissa, och sjukt lite sömn på grund av väldigt strulig packning.
Robert blickar ut mot det iskalla Lopphavet och ser tagen ut. Sannolikt mest för att Ulken plötsligt känns som en elitstyrka.
Adam kände likadant, men kunde ändå slappna av för en fotomin.
I fiskehets glömde vi att plåta fiskar första dagen. Men vi tog en bild på ett par småvalar som showade lite för oss.
Vi begav oss till Skånes ostkust och den vackra Nationalparken Stenshuvud för att inspireras och snacka oss samman inför kommande fisken.
På denna bild ska man kunna se en fin öring någonstans.
Inför denna resa köptes en kamera med undervattensfunktionalitet in. På bilden ser man en rätt okej gädda och en orange Predatek.
Detta var resan då Roberts nästan störda kärlek till Predatek accepterades av de övriga. Predatek fiskade ut alla andra beten helt enormt.
Efter ett tag föll Simon till föga och lånade till Roberts glädje en Predatek, resultatet lät inte vänta på sig.
Adam, som har lite mer finsk sisu i sig harvade vidare med sina egna beten och belönades efter ett tag med denna rätt snygga gädda.
I väntan på nattens ulkfiske gav vi oss in för lite fiske-förströelse i öringsviken.
Adam hälsar årets första öring välkommen upp, innan den återutsätts.
Kort därefter fick nästa öring komma upp och vända.
Precis innan hemfart suger en tung och loj öring tag i Roberts bete.
Glädjande nog för skräpfisk-fantaster som oss så visade sig fångsten vara en riktigt fet skrubbskädda. En klart underskattad sportfisk med oanade kraftresurser.
Över ett vältempererat glas amarone förberedde vi ett djävulskt mäsk. Bland ingredienserna fanns laxfilé, pilgrimsmusselspad och bläckfiskringar.
Väl ute på bryggan riktades snart uppmärksamheten mot de feta skrubbskäddorna som likt F16 Tomcats i ytvattnet jagade borstmask. Vi bytte således bottentackel mot räka på frilina och hade ett rätt kul fiske.
Adam med kvällens madame.
Efter ett dyrt och spontant besök i fiskebutiken ägde vi plötsligt utrustning för isfiske. Det visade sig vara en tvivelaktig investering. Maken till tristess har sällan skådats. 
När vi eldade och drack öl med Simons pappa lättades den finska stämningen upp lite.
Redan här borde vi kanske tagit vårt förnuft till fånga och vänt hemåt.
Framme på fiskeplatsen infann sig snart blanka-känslan.
Adam poserade vänligt för en bild innan vi stack hem igen.
Februari kommer med ulk, som bondepraktikan säger. I ulkarnas bondepraktika står det att vi i Ulken då kommer med mäsk. Denna gång i form av en hemlig räkpasta.
En krigares ansikte.
Kvällens största.
