California Halibut, del 1

I vattnen kring San Francisco simmar en släkting till "vanliga" hälleflundror. De lever på väldigt grunt vatten, har lite mer äggformad kropp och kan ej para sig med den vanliga hälleflundran. I storlek håller de cirka en tiondel av de flundror de flesta av oss är vana med, en 30-kilos är således en trofé. På resa i San Francisco var det självklart att Robert skulle testa att komma i kontakt med dessa fiskar och en tur bokades. Jag inställde mig vid båten i Fisherman's Wharf kring 05.30.
Båten, "The Codzilla". Helt okej båt med trevlig skeppare. De flesta båtar i San Fran är rätt hemska historier med plats för 50 fiskare som bara är ute efter så mycket kött det bara går. Jag delade den för dagen med två andra snubbar.

Utfärd med downtown i ryggen, Angel Island rakt föröver, Alcatraz på styrbord och Golden Gate till babord. Lite filmvibb på det hela.
Utrustningen ombord var feta 30-punds glasfiberpåkar med gamla pennrullar. Jag anade att det kunde vara så och såg till att guiden tog med ett Bass-spö för min räkning. Konstigt nog föredrog folk monolina till detta fiske. Som bete hade vi levande ansjovis som vi köpte på en flytande mack för livebait på vägen ut, sjukt handy!
Första positionen, väst om Alcatraz på stigande tidvatten. 15 meter och lerbotten.

Tyvärr gav denna position inget annat än en pelikan, som under jobbiga former drillades av en av de andra fiskarna ombord. Efter avkrokning fortsatte pelikanen och dess kompisar att terrorisera oss och till slut blev det så jobbigt att vi stack långt norrut, mot California City.

California Halibut, del 2

Tämligen omgående fick vi sällskap av ett större stim snabbsimmande sill-liknande fiskar kring båten. Dessa gjorde sitt bästa för att ta våra ansjovisar från kroken när vi släppte ner och vevade upp dem. Efter ett tag lackade jag ur på dem och lät en av dem hugga. Arten hette Jack Smelt och gav rätt bra sprattel i spöet, lite som en superspeedad makrill.
Efter detta fick jag ett segt utdrag på mitt bete och fajtade kort något lite tyngre. Dessvärre klev den misstänkta hälleflundran av men agnet hade tydliga spår av det vi kommit för.

Kort därefter klev denna fisk på och mitt val av spö visade sig smart eftersom jag var övertygad om att jag fajtade något bra mycket större. Ny art och allt det där. Lätt besviken över storleken konstaterade jag ändå glatt att vi kommit rätt.
Efter detta landade de andra snubbarna ett gäng fiskar i samma storlek innan denna obetydligt större klev på hos mig.

California Halibut, del 3

Byte av position och för min del oturligt nog även spösida på båten. Jag hade fram tills detta fått fiska på strömsidan och nu var det de andra snubbarnas tur. Eftersom strömmen var löjligt stark och fiskarna tog superförsiktigt hade jag oerhörda problem här. Detta var extra irriterande eftersom de på andra sidan båten formligen kastade upp fina fiskar under 10 hetsiga minuter. Här var dessutom fiskarna större med ett snitt kring 5-6 kilo. Min fjantflundra är den enda som fotograferades eftesom jag vid tillfället var så förbannad att jag inte ville förära de andra snubbarna med foton. Vi fiskade över en lerbotten på endast 4 meters djup och det som samlat fiskarna var en pytteliten lertröskel mitt på fladen.
När vi drivit av denna heta position och kom ut på lite djupare vatten (typ 10 meter) fick jag lite bättre kontroll på mitt bete och missade först något tungt som lämnade mig med en perfekt avklippt ansjovis. Snabbt som ögat skickade jag ner en ny och efter en riktigt kul fajt landade jag denna gråhaj.
Vy från position 3, de norska äckelfjällen har ersatts av skyskrapor. Känns rätt.