Det väder som dödade allt fiske i Blekinge, med bleke och värme försvann givetvis lägligt till min ankomst till västkusten. Inte alls oväntat och inte alls ovanligt.
Vinden var för det mesta över 9 och hela tiden rent västlig. Inga roliga förutsättningar för vettigt fiske till havs med andra ord. Taffliga försök väst Orskär gjordes men gav inget att rapportera.
Efter någon vecka dök Adam upp på ön och det borgade för sämre väder. Adam har aldrig, ALDRIG, lyckats komma ut under okej förutsättningar på västkusten. Och då har han försökt bra många gånger i bra många år. Som vanligt röt vinden i ordentligt när Adam satte sin fot på ön.
9 m/s hade varit en välsignelse istället för kulingen vi fick. Inte ens bakom ön vid vår badplats lyckades vi få det stora danforthankaret att fästa på 14 meters djup. Trots att vi knappt var en halv distans från ön kom vi hem sjöblöta av vågstänk. I ren panik började vi bottenmeta på bryggan bakom huset och där visade det sig stå en hel flock gyltor. Jag landade raskt fem stycken. Adam landade en och tappade en som var sjukt stor. Tyvärr gav inte det UL-spö han körde med tillräckligt med tryck för att hålla fisken från att gå in bland pelarna under bryggan.
Efter det lämnade Adam ön och vinden lugnade sig något. Under semesterns sista kväll kollade jag sent vädret på min telefon. Från ingenstans dök en drömprognos upp för kommande morgon varvid grejerna packades och alarmet sattes på 0530 för rask utfärd västerut. Sjön var så lugn att vi kunde snitta 29 knop på utvägen. Väl på plats fixade vi agn i form av makrill innan vi apterade bomtacklen. Stället vi valt visade sig vara nedlusat med pigghaj. I varje driva var de där. Direkt. De flesta små, kring 3 kilo. Några större. All haj återutsattes givetvis.
Och i allt detta förhäxade och ständiga skitväder när det vankas fiske måste man ändå garva åt att den enda vettiga turen gav ett så sjukt bra resultat.
1 kommentar:
Gaah!
Skicka en kommentar