Fin vinterdag i viken

-- Postat med iPhone

Bröllopsfiske

Eftersom delar av Roberts efter-bröllops-semester var förlagda till Blekinge skärgård låg det nära till hands att kolla om några höstgäddor var sugna på att hälsa på farbror Ulk.

Eftersom fokus för resan var allt annat än fiske kändes det som det fick räcka att ro ut en bit i viken för att slippa häkta på motor och allt sånt. En grundflad 200 meter från bryggan fick duga och tämligen omgående var den korta roddturen betald. Eftersom mission var accomplished där och vinden allt annat än varm fick den fisken räcka för denna gång.

Alla deltagare var nöjda efter att tio minuter senare stå på bryggan igen, förutom gäddan då - som såklart fick simma tillbaka.

Hornborgasjön 2008, träskfiske

När vinden totalt dött ut insåg vi det omöjliga i projektet ute på det klara frivattnet och stack istället in i bushens mer murkiga vatten. Vattendjupet är här cirka 20 centimeter och eftersom det är en gammal skog man fiskar i är det fullt av döda trädstammar på botten. Allt annat än popper, spook, buzzer, crawler eller annat ytbete är otänkbart. En gnutta precision i kasten är även det rätt bra, eftersom man oftast tvingas skruva in betet mellan minst två träd i utkastet.
I lagunen där vi fiskade hade ett större mörtstim stängts in och våra beten följde dem runt runt.
Ibland såg vi hur större rovfisk gick in i stimmet och tog för sig. Vi misstänker att rovfiskarna har så väl förspänt här att man ska ha bra tur för att få dem att ta på konstbete.
Här huserar kopiösa mängder grov mört, brax och id och det brukar ju innebära att även gäddorna gillar läget.

Hornborgasjön 2008, frivattenfiske del 2

Söndagen bjöd dessvärre på ännu finare väder och fiskarna stod gjorde sitt bästa för att skygga från våra idogt och förföriskt fiskade beten. Under fisket hamnade vi i ett reportage som en av våra svenska fisketidningar gjorde om sjön. Eftersom journalisten och sjöns guide kammade noll gjorde de det enda rätta och lade sig bredvid Ulkens båt. Vi levererade rätt okej och landade ett koppel gäddor på beställning. Tyvärr var deras fotosessioner så långa att vi för fiskens bästa avstod från att själva plåta fiskarna. När vi sen frågade om vi kunde få lågupplösta kopior på deras bilder fick vi nobben. Lite snålt kan tyckas. Vi får hoppas att bilderna går i tryck.

Simon med resans minsta. En tradition han har.

Robert och Adam med två fiskar som tog i exakt samma sekund. Roberts största för resan. Bild förhoppningsvis i fisketidning inom kort..!

Adam med sin största. Viss oskärpa pga fuktig lins. Ledsen för detta.

Hornborgasjön 2008, frivattenfiske del 1

Det har gått två år sedan vi senast besökte Hornborgasjön och med tanke på förra resans resultat var revanschlustan på topp. Tyvärr fick vi exakt samma sommarväder som förra gången med gassande sol och vindstilla. Tydligen har Adam och Simon dock haft vinter i Stockholm de senaste månaderna så de tyckte ändå att vädret var okej. Som vanligt bodde vi på Hornborgasjöns Fiskecamp och som vanligt var båten vi fick både svårrodd och högst knarrig. Vi fiskade i princip uteslutande med Toppies i grälla färger och resultatet blev faktiskt bättre än förra resan. All fisk återutsattes givetvis.
Simon med resans första. En livlig gynnare som togs vid ett av "grunden" i den norra delen av sjön.


Adam svarade snabbt med en lite större fisk. En kul grej med fiskarna i Hornborga är att de är bra mycket mer livliga än de flesta andra gäddor vi kommit i kontakt med. Storleksmässigt får man nog säga att en 4-kilos är en troféfisk, dock är det så att de oftast rätt vanliga kilos-sniporna faktiskt helt lyser med sin frånvaro.
Efter en tids bleke fick vi återigen krusning på ytan och ett koppel fiskar kom upp och vände i båten.
Roberts stress lade sig och stämningen i båten blev nu bra...
...för att snart bli något sämre då Adam fortsatte med sitt Ninjafiske i fören.

California Halibut, del 1

I vattnen kring San Francisco simmar en släkting till "vanliga" hälleflundror. De lever på väldigt grunt vatten, har lite mer äggformad kropp och kan ej para sig med den vanliga hälleflundran. I storlek håller de cirka en tiondel av de flundror de flesta av oss är vana med, en 30-kilos är således en trofé. På resa i San Francisco var det självklart att Robert skulle testa att komma i kontakt med dessa fiskar och en tur bokades. Jag inställde mig vid båten i Fisherman's Wharf kring 05.30.
Båten, "The Codzilla". Helt okej båt med trevlig skeppare. De flesta båtar i San Fran är rätt hemska historier med plats för 50 fiskare som bara är ute efter så mycket kött det bara går. Jag delade den för dagen med två andra snubbar.

Utfärd med downtown i ryggen, Angel Island rakt föröver, Alcatraz på styrbord och Golden Gate till babord. Lite filmvibb på det hela.
Utrustningen ombord var feta 30-punds glasfiberpåkar med gamla pennrullar. Jag anade att det kunde vara så och såg till att guiden tog med ett Bass-spö för min räkning. Konstigt nog föredrog folk monolina till detta fiske. Som bete hade vi levande ansjovis som vi köpte på en flytande mack för livebait på vägen ut, sjukt handy!
Första positionen, väst om Alcatraz på stigande tidvatten. 15 meter och lerbotten.

Tyvärr gav denna position inget annat än en pelikan, som under jobbiga former drillades av en av de andra fiskarna ombord. Efter avkrokning fortsatte pelikanen och dess kompisar att terrorisera oss och till slut blev det så jobbigt att vi stack långt norrut, mot California City.

California Halibut, del 2

Tämligen omgående fick vi sällskap av ett större stim snabbsimmande sill-liknande fiskar kring båten. Dessa gjorde sitt bästa för att ta våra ansjovisar från kroken när vi släppte ner och vevade upp dem. Efter ett tag lackade jag ur på dem och lät en av dem hugga. Arten hette Jack Smelt och gav rätt bra sprattel i spöet, lite som en superspeedad makrill.
Efter detta fick jag ett segt utdrag på mitt bete och fajtade kort något lite tyngre. Dessvärre klev den misstänkta hälleflundran av men agnet hade tydliga spår av det vi kommit för.

Kort därefter klev denna fisk på och mitt val av spö visade sig smart eftersom jag var övertygad om att jag fajtade något bra mycket större. Ny art och allt det där. Lätt besviken över storleken konstaterade jag ändå glatt att vi kommit rätt.
Efter detta landade de andra snubbarna ett gäng fiskar i samma storlek innan denna obetydligt större klev på hos mig.

California Halibut, del 3

Byte av position och för min del oturligt nog även spösida på båten. Jag hade fram tills detta fått fiska på strömsidan och nu var det de andra snubbarnas tur. Eftersom strömmen var löjligt stark och fiskarna tog superförsiktigt hade jag oerhörda problem här. Detta var extra irriterande eftersom de på andra sidan båten formligen kastade upp fina fiskar under 10 hetsiga minuter. Här var dessutom fiskarna större med ett snitt kring 5-6 kilo. Min fjantflundra är den enda som fotograferades eftesom jag vid tillfället var så förbannad att jag inte ville förära de andra snubbarna med foton. Vi fiskade över en lerbotten på endast 4 meters djup och det som samlat fiskarna var en pytteliten lertröskel mitt på fladen.
När vi drivit av denna heta position och kom ut på lite djupare vatten (typ 10 meter) fick jag lite bättre kontroll på mitt bete och missade först något tungt som lämnade mig med en perfekt avklippt ansjovis. Snabbt som ögat skickade jag ner en ny och efter en riktigt kul fajt landade jag denna gråhaj.
Vy från position 3, de norska äckelfjällen har ersatts av skyskrapor. Känns rätt.

Azorerna, båtfiske

Efter tre dagar på land hyrde vi en båt för fem timmars light tackle trolling längst kustlinjen. Båten var en helt okej Rodman, med den följde en skeppare som var duktig på att skeppa men mindre bra på engelska. Detta gjorde inte så mycket eftersom vår deckhand behärskade duglig engelska. Båten hette Xana och kostade 300 Euro för oss att chartra privat.Den utrustning som medföljde (vid sidan av ett gäng 50-punds Tiagror) var fyra stycken 30-pundsriggar med nylonlina. Dessa fiskades med djupgående Yo-Zuris. Som tur var hade vi med ett eget sexfots Nexave popperspö med en Stradic 4000. Det skulle visa sig att cirka 70 procent av fisken kom på detta spö, sannolikt eftersom vår Barra Magnum Diver fiskade en smula djupare än de andra betena.

Tre Lizardfish kom upp..
..följt av två Triggerfish. De sistnämda åkte direkt ner i besättningens kylbox.

Azorerna, mer båtfiske

Tämligen direkt efter att den sista utriggaren var i vattnet smällde det på en mindre Barracuda på Roberts handfiskade haspelspö. Kort därefter landade Louise en Barra även hon.
Dagens största Barracuda gav sjukt kul fight på 14-28 grams-spöt.
Nedan en av totalt sex landade Barracudor.
Denna Bluefish landades av Louise men på grund av dess sjuka tandgarnityr fick Robert förnedringsposera med fisken.
Utöver dessa fiskar landade Robert även en typ av näbbgädda av fin storlek.

Azorerna, första inlägget

Efter en minst sagt kylslagen vistelse i Norge var det med ett leende på läpparna som Robert landade i Ponta Delgada på Azorerna.
Lite försök gjordes till landfiske varje dag, det klart bästa stället var den lilla udden som ses ovan, platsen heter Caloura. Här fajtade Robert två barracudor som tappades strax innan landning. En stor popper som vevades hetsigt i skummet verkade funka bäst.

Sommarhälsningar från Norge!

Efter två oväntade dagar av sol fick vi så tillbaka det väder som vi så intimt kommit att förknippa med Norge. En tung dimma och medföljande nordanvind hälsade oss välkomna hem till Sula igen!



Sommaridyllen Sula.

Långa

Efter ett gäng torskar och långor i storlek kring fem kilo fick Robert något tyngre på sin hela sej. Efter en seg kamp synade denna långa däck. Nytt PB för Robert, 11.6 kilo på 130 centimeter.

Gyrostabiliserad

Intressant hur man efter ett tag på sjön blir "landsjuk" istället för sjösjuk.

Långamete väster om Torskskallen

Ute på Torskskallen var vattnet oväntat stökigt och nordvästan ökade lite i smyg hela tiden. Eftersom vi vid detta lag är i princip gyrostabiliserade lät vi den egenskapen gå före vett och körde på i jakt på storlångan.Stämningsbild över snäckskalsbotten, 69 meter.

Med oss i mattermosarna hade vi idag Carbonara med 36-månaders parmesan och Kreatin-bacon.
Dyningen som gick under de krabba vågorna tog ut sin rätt och vyssjade snart Simon till sömns..
..och kort därefter dunade även Adam in och skaffade sig samtidigt en klockren sido-solbränna i ansiktet.

Agnfiske och lite akupunktur

Idag bestämde vi oss för att djupmeta lite. På vägen ut stannade vi till vid ett grund för att fixa lite agn i form av småsej och makrill. Simon agerade deckhand och fick lite för mycket av handen med i arbetet. Istället för att skjuta ut kroken hela vägen genom fingertoppen valde han det något bisarra sättet att dra tillbaka kroken med hulling och allt. Gore.

Simon moddar standup-spö.

På grund av en krånglande topptrissa blev vi tvungna att inleda dagen med en modifikation av Simons spö, något vi älskar.Glasfibrerna gjorde motstånd men Simon vann till slut.



Färdigt.

Torsk, torsk och torsk

Ännu en dag med mycket torsk. Vi fiskade först på Torskskallen och västerut och körde sen ett pass på Örnklakken. Örnklakken var helt tom på fisk så vi avrundade med lite fiske på Fjellratet som vanligt gav fisk.
Simon med torsk på 8.8.

Torsk på 10.8.





Ekolodet på Fjellratet.