Augustilax i Mörrum

Redan i mars beslutade vi oss för att köra en repa till Mörrum för sensommarfiske.

Initialt hade vi tänkt stänga ån i slutet av september men eftersom skymningsperioden är så kort då jämfört med i augusti körde vi en månad tidigare än bestämt.

Förutsättningarna var rätt grymma, en period av trögt fiske, men framförallt häftiga regn och sydliga vindar föregick vår ankomst. Vi hyrde hela Valhallasträckan och hus av Dahlboms Gård från tisdag till fredag och setupen de har är grym. Man bor i en hyfsat modern villa, typ 7 meter från ån.

Sträckan i sig lämpar sig helt klart bättre för spinnfiske än flugfiske, det är rätt djupt, långsamt flytande och djupa stränder men i början och slutet av de 1.1 kilometer man förfogar över finns bra flugsträckor. Troligtvis är det en spektakulär sträcka i mars och april.

Hursomhelst. Spinnfiskarna Adam, Johan och Simon kom ner från Stockholm på tisdagen, Robert var redan i Blekinge då där han idogt övat tvåhandskast under ett par veckor.

Första kvällen hade vi Normann K från All Fly som guide och han är alltid svinbra att ha att göra med. En fin grej med att fiska med honom är att han innan fisket får bestämma vad man ska köpa i hans butik, vilket på något sätt tar köpansvaret ifrån en.

Som vanligt i Mörrum ser man monsterfiskar stiga typ hela tiden vilket konstant håller en på spänn. En av dessa fiskar fångade Johans intresse första kvällen och redan inom en timme landade han fisken. Där någonstans trodde vi att vi hade tre skrattdagar att se fram emot. Tyvärr blev det inte så.

Adam fajtade och tappade en fisk på södra delen av sträckan på onsdagen och Robert var inne i en fisk på torsdagen som klev av men det var typ allt som hände. Utöver lite gäddor och abborrar som kom upp då och då. Men gud ska veta att vi nötte. Ensamt utplacerade från tidig morgon till beckmörkret vid ån.

På stora hela en trevlig resa. Mer på grund av sällskap och faciliteter än bra fiske såklart men ändå. Mörrum är Mörrum och Mörrum är ju snyggt.

Johans drömfisk. Hona på 98 centimeter. Uppskattad till kring 10 pannor av guiden. Fisken tog på en liten svart spinnare av något obskyrt franskt fabrikat.

Johan anlägger kaxig min i tron om att detta är början på något spektakulärt.

Tyvärr hade Robert mest övat med intermediate- och flytspets, med nylontafs. När guiden sen anbeföll sjunkspets med extra fast sink-tafs satt inte kasten där de skulle på ett tag.

Adam njuter av ett av få tillfällen det inte regnade.

Robert körde slips varje dag. Det hjälpte föga.